12 dagar sen jag bloggade. Jag vet.

Jag är ledsen. Jag vet inte varför men det är som att det alltid är ett svart moln över mig. Det känns som att någon slår mig i magen och sitter på mina lungor. Jag längtar efter min mamma och pappa så himla himla himla mycket. Jag drömde om dom för två nätter sen och jag vaknade upp med hjärtat itu när jag insåg att det bara var en dröm. Jag klarar knappt av att se föräldrar och barn tillsammans utan få ångest. 
 
Jag ska inte ljuga, det suger verkligen utan mamma och pappa. Jag minns knappt doften av min mammas parfym eller melodin av min pappas skratt. Jag minns inte hur deras kramar känns, jag minns inte hur en puss på pannan känns. Jag längtar efter att få krypa ner i mammas säng när mina hjärnspöken tar över och bara få vara. Ligga i mammas famn, höra hennes sömniga nynnande och ha henne stryka handen över mitt hår, om och om igen. Jag längtar efter att höra pappa säga ''ge mig en kram''. Och så står vi där mitt i köket och kramas, pappa och jag. En stor pappa-kram. Han sätter näsan mot min panna och andas. Ett djupt andetag och säger ''jag älskar dig, pappas lilla älskling''. 
 
Jag tror inte att jag har skrivit det på bloggen innan men min syster är gravid. Och aj vad det gör ont i mitt hjärta att jag inte är där. Mosters lilla bebis. Min systers lilla bebis. Det finns nog ingenting som tar upp så mycket plats i mina tankar som det. Vi vet inte könet än men dom har valt ut några namn så jag rabblar namnen i mitt huvud. Vem gömmer sig där inne? Jag vill bara krama min syster, pussa och klappa på magen. Jag får verkligen panik att jag inte är där. Det är som att någon kväver mig när jag tänker på det. Jag. Kan. Inte. Andas. Att inte få pussa på bebben när den är nyfödd eller få vara där för min syster krossar mitt hjärta. Att älska en människa man inte har träffat än är rätt sjukt. Och att veta att den här lilla mini-människan inte ens kommer veta av min existens dom första 3,5 månaderna i dens liv, ahhhhhh, det gör så ont. Jag älskar ju dig! Du kommer vara mosters ögonsten. Gud vad jag ska skämma bort dig, med tid, kärlek och prylar. Första tjing på att vara barnvakt, det är en sak som är säker! Mina tårar bara rinner när jag pratar om dig, älskade lilla bebis. Och Amanda, kontentan av den här paragrafen är att jag saknar dig och jag önskar att jag var där med dig. Varje dag hela tiden. Btw, du går in i vecka 28 idag<3
 
Matildas knäppa ryck. Hennes excel-ark och hennes yoga. Hennes pyssel och hennes egenskrivna (alltså made up på 5 sekunder) skämt-sånger. ''Min lilla lillasyster''. Ja storasyster, jag saknar ju dig! Jag förväntar mig en yoga-gud till syster när jag kommer hem. Du kommer få visa mig allt du kan, jag vet ju att du vill och jag kommer vilja ta in allt du har och säga. Att vara ifrån någon över 300 dagar kan vara rätt svårt att ta igen så jag kommer ta alla chanser jag kan för att gottgöra det.
 
Miranda, min lilla storasyster. Du och jag har nog bråkat mest av alla. Du ljög om att jag var adopterad och gud vad ledsen jag blev... Men gud vad jag saknar dig. Vi förstår varandra. Vi funkar på samma sätt. Du är som min andra mamma och du ska alltid rätta mig. Även om det gör mig fullständigt galen ibland så längtar jag till den dagen du rättar mig igen. Jag längtar tills vi ses. Jag vill ha en lika hård och lång kram som jag fick när vi sa hejdå, när vi ses igen. Kanske ännu hårdare och ännu längre. Det kommer ju som sagt vara över 300 dagar sen sist. 
 
Familjen von Rosen. JAG SAKNAR ER! Mamma och pappa, 194 dagar kvar. 
 
 
 
 
I USA | |
#1 - - Mir:

Finaste bästaste cassandra, du får mig att gråta floder nu så fint som du skriver! Jag saknar dig också till månen och tillbaka. Men de första dagarna i juni möts vi i LA och oj vad jag ska krama och pussa på dig då, oroa dig inte. Tills dess får vi skypea och skriva till varandra, det är ändå kort tid kvar. Allt kommer säga swish. Jag älskar dig för alltid!

PS du kommer aldrig låta mig glömma "adoptionen" va?

#2 - - Matilda:

Åh älskade Cassandra! Satt och åt frukost när jag till min stora lycka såg att du skrivit ett inlägg. Men i samma stund blev jag också ledsen över att du känner dig så ledsen :( Jobbigt att ha sin lillalillasyster tvärs över Atlanten och inte kunna hjälpa till rent fysiskt när hon mår dåligt! Du skriver så fint om oss alla, kände igen vartenda ord. Haha, knäppa ryck säger du. Att ta igen de 300 dagarna vi kommer ha varit i från varandra har vi hela livet på oss att göra. Jag tror vi kommer uppskatta varandras sällskap mer efter den här "prövningen" som man faktiskt kan kalla det. Alltså mer än vi skulle gjort än om du inte ha åkt. Så du behöver inte känna att du ska gottgöra något - jag säger snarare tack till dig som gör den här resan. Du är så fantastisk och jag tänker ibland på hur ögonblicket då vi alla återförenas kommer att vara - vilken lycka det kommer vara! Önskar såklart att tiden kunde gå lite fortare... men under tiden tycker jag du ska njuta av din tid i USA och så passar jag på att yoga varje dag så att jag kan imponera på dig när vi ses ;) Puss hjärtat!

#3 - - Anna:

Hej min älskling, du är så klok och jag är så stolt över dig. Du är på ditt livs äventyr och jag är tacksam för att få vara med på håll. När du blir ledsen är det så svårt, jag känner maktlöshet och blir också ledsen. Vi längtar och saknar dig massor, vi vet att vi ses i maj, tiden går både fort och långsamt. Här hemma händer inte speciellt mycket, dagarna bara försvinner snabbt: sova, äta, jobba. Allt är sig likt. Jag längtar tills vi kommer till Defiance, då ska du få visa oss var du har varit. Tänk sen på vår Kalifornien resa, vilken syn när vi kommer vara 10 personer❤️❤️❤️Det kommer bli häftigt👍👍vad kan vi göra för dig när du är ledsen och längtar? Vi kan skypa oftare, bestämma tider när vi ska prata. Vi kan skicka vanliga brev om du vill💌Eller skicka iMessage oftare❤️Du får bestämma och ge oss råd. Vi vill bara ditt bästa. Älskar dig❤️❤️❤️❤️Massor. Nu väntar jag på dina läsinstruktioner, boken ligger på nattduksbordet och väntar😘

#4 - - Amanda:

Älskade Cassandra! Vi har ju redan skypat och jag skickade ett meddelande till dig med svar. Men säger än en gång, du är den modigaste jag känner! Saknar dig såklart enormt mycket men snart ses vi igen! Det är klart det är en prövning, precis som Matilda skriver så tror jag att vi kommer uppskatta varandra ännu mer. Och för bebisen i magen så ska jag visa bilder, prata om dig och skypa med dig så ni får lära känna varandra om än på håll (även om bebis förhoppningsvis kommer sova den större delen av tiden tills vi ses😂) och så när vi väl ses så vet du att du blir barnvakt nr 1! Som sagt, du är världens häftigaste som gör det du gör! Önskar jag hade varit så modig och vågat göra det du gör, det kommer du ha med dig hela livet! Älskar dig ❤️❤️❤️❤️

#5 - - Sara:

Började nyss läsa din blogg! As bra, kul och inspirerande! Är du och han hunter tillsammans?

#6 - - Mir:

Finaste bästaste cassandra, du får mig att gråta floder nu så fint som du skriver! Jag saknar dig också till månen och tillbaka. Men de första dagarna i juni möts vi i LA och oj vad jag ska krama och pussa på dig då, oroa dig inte. Tills dess får vi skypea och skriva till varandra, det är ändå kort tid kvar. Allt kommer säga swish. Jag älskar dig för alltid!

PS du kommer aldrig låta mig glömma "adoptionen" va?

Upp