Sammanfattning av senaste veckan och att gråta i skolan

Hej! Nu tänkte jag berätta lite om veckan som varit. SÅ mycket att göra och jag önskade flera gånger att dygnet skulle ha fler än 24 timmar. Det är dock bra för mig när det är mycket att göra för då tänker jag inte så mycket på Sverige vilket betyder mindre ledsna stunder.
 
Dagen efter att vi kommit hem från Florida, på lördagen, hände det mycket saker! Morgonen började runt klockan 5 eftersom att jag skulle vara vid skolan klockan 6. Japp, så mycket sovmorgnar får man om man kör cross country! Det var en två timmars bussresa dit tävlingen var och jag sov som en stock hela vägen. Tänk er att försöka hitta en skön sovställning på ett säte i en amerikansk skolbuss... Låg som en kryppe. Jag fick tyvärr inte springa eftersom jag inte hade varit i skolan dagen innan.
 
På eftermiddagen när jag kommit hem från tävlingen gjorde jag mina läxor. Jag satt i godan ro i min säng, i en stor Tinora-munkis och mjukisbyxor, utan smink och med uppsatt hår. Helt plötsligt ser jag någon i ögonvrån, jag tittade upp och så såg jag att en kille från min skola stod där. Han stod där med en pizza-kartong, öppnade den lite försiktigt och inuti gömde sig en homecoming-invite. Ahhhh. Han hade alltså skrivit ''I know this is cheesy, but will you go to homecoming with me please?'' PÅ SVENSKA. Google Translate hade inte gett honom helt rätt översättning eftersom vi inte har något ord för homecoming i Sverige men det gjorde det hela ännu roligare. ''Jag vet att detta är cheesy men kommer du att gå till hem kommer med mig snälla!''. Hem kommer? Så kul när jag skulle förklara för honom att det inte var helt rätt hahah. Jag blev så chockad och generad, skakade typ!!! Jag hade verkligen inte förväntat mig det. 
 
 
På lördagskvällen åkte jag och min värdfamilj hem till Nicoles föräldrar för att äta middag. Vi stannade ett tag på kvällen också och det var supertrevligt!
 
 
På söndagen var det ett utav två obligatoriska EF-möten. Alla utbytisar i Defiance-området träffades hemma hos våran IEC Patty. Man tog med sig mat och dessert så det var knytis där, så mycket god mat!!! Dom enda svenskarna var jag och Hannes, sen var det en norrman och en dansk. Resten var italienare, spanjorer, tyskar och holländare. Alla var verkligen jättetrevliga! Dock fick man höra alla regler ytterligare en gång... Man har hört dom minst 10 gånger vid det här laget haha.
 
 
 
Måndag-fredag var det skola som gällde. Jag har börjat få kläm på allting, ibland är jag lite förvirrad men jag börjar komma in i det nu. Men såklart skulle man krångla till det lite och köra på en early dismissal på fredagen. Det innebar att vår undervisning var en timma kortare på grund av en föreläsning vi skulle ha sista timmen. Hade det varit i Sverige, skulle man bara avbrutit lektionen mitt i och det skulle bara vara den lektionen som påverkades. Här i USA påverkas hela dagen och alla lektioner under dagen kortas ner och man har kortare mellan varje lektion. Vi hade 2 minuter mellan varje lektion vilket innebar att man fick sätta det långa benet före. Att hinna plocka ihop sina grejer, gå ut från lektionen, komma igenom folkmassorna i korridoren, gå till sitt skåp, hämta böcker och gå till sitt klassrum på två minuter blir ganska tajt kan jag säga. Folk går så långsamt i korridorerna också så man får ju panik när man försöker komma fram! Och ja det är som i filmerna, man måste gå på höger sida - annars kan man bli skriken på haha. 
 
Jag lagade middag till min värdfamilj en dag också. Svenska köttbullar! SÅÅ gott. Alla älskade dom!
 
 
 
Jag har inte kunnat springa på hela veckan heller. I måndags körde vi Michigans vilket innebär att man springer 1600m så snabbt man kan, 600m långsamt, 800m så snabbt man kan, 600m långsamt, 400m så snabbt man kan, 600m långsamt och sen 1600m så snabbt man kan. Plus 10 min uppvärmning och 10 min nedvarvning. Det är en av dom hårdare träningarna och någonting hände för jag har fått såna problem med min höft. Jag har suttit på lektion utan att anstränga mig och hela benet har gjort ont. Jag har fått spendera en hel del tid inne i sjukgymnast-rummet, med alla skadade fotbollsspelare haha. Värma, stretcha, isa... Inte för att det blev bättre men men. 
 
I fredags var det Football-friday igen! Det var en hemma-match och vi vann. Go Rams! Det är verkligen en speciell känsla på alla tävlingar här i USA. Dom lever för sin sport, det är en sak som är säker.
 
 
 
Lördag betyder inte sovmorgon för mig. Som sagt är det cross country tävling på lördagar så det blev att sätta alarm men den här gången fick jag sova enda till 06.30. Snarkkkk. Plus att det var så sjukt dåligt väder så man blev inte direkt taggad på att gå ut. Jag fick inte springa pga min höft så jag stod utomhus i storm i 4h. ALLT var blött. Verkligen allt. Jag frös som en hund på slutet. Hela banan blev helt lerig och grisig eftersom det regnade så det var många ställen där folk ramlade. Vi stod där på sidan om och skrattade. Hemskt men kul!
 
Vid 12 var vi äntligen klara. Det var bara att åka hem och hoppa in i en varm dusch för mig för vi skulle åka till Toledo och köpa homecoming-klänning!!! Efter flera timmars letande hittade vi till slut klänningarnas klänning. SÅÅÅ snygg. Den kostade runt 200 dollar men det var det fan värt. Jag är sjukt taggad på homecoming nu!
 
 
 
Söndag var bara en slö dag. Jag gjorde läxor och sov. Inte mycket mer roligt än så! Och nu är det en ny vecka.. Det finns inte mycket att berätta om skoldagarna eftersom det är samma sak varje dag. Vakna, göra sig i ordning, äta frukost, gå till skolan, gå till träning, äta middag, göra läxor, duscha, sova.
 
 
 
Jag kan dock berätta om en föreläsning vi hade idag. Första gången jag gråtit i min nya skola. Det var en man som kom och pratade om droger och alkohol, hur hela livet kan gå till spillo om man gör fel val en gång. Ett val kan förstöra hela ditt liv och människorna omkring dig. Det var även en grupp andra människor som också pratade men dom pratade om mobbing istället. Hur det är att känna sig mobbad, dåligt behandlad, utsatt på något sätt. Hur det är att vilja dö. Och hur det är att vilja skada sig själv på grund av någon annans ord eller handlingar. Jag grät för att han sa ''Varje liv är värdefullt. När du vaknar varje morgon så kan du aldrig vara säker på om du fortfarande kommer vara vid liv på kvällen.''. Jag är 6770 kilometer från min familj och mitt hem och när jag går och lägger mig på kvällen kan jag aldrig vara säker på att alla vaknar där hemma. Jag är helt hjälplös här borta och om någonting skulle hända (jag håller alla tummar och tår för att det inte gör det och jag vill inte ens tänka på det) så kan jag inte göra ett smack här borta. 
 
Jag höjer min familj till skyarna och jag älskar dom mer än ord kan beskriva. Det finns inga som är så bra som min familj. Jag saknar er varje dag och jag längtar verkligen tills vi ses. Mamma och pappa, 248 dagar tills vi ses. Mina älskade systrar, 248 dagar plus några till, då ses vi. Det kanske inte är så jobbigt utan mig som det är för mig utan er men jag räknar ner dagarna. Vi har klarat av snart 2 månader! Applåder till mig och till er.
 
I USA | |
#1 - - Anna:

Nu kom det tårar för mig med😓vet inte om det är enklare för oss. Du är på ditt livs äventyr och det är bra, det är något som vi ger dig, och du är värd allt😃älskar dig så mycket så det värker❤️❤️❤️❤️

Svar: ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Cassandra von Rosen

#2 - - Amanda:

Alltid lika kul att läsa om dina äventyr! Du har fullspäckat schema hela tiden 😃 hur mår din höft nu? Får du börja springa igen? Får man ha mobilen i klassrummet? 🙊 det är riktiga amerikanska skolbänkar det där 😂 har ni bestämda platser eller får ni sätta er vart ni vill?

Du är så stark! Blir så imponerad varje dag av din styrka, har jag bara hälften av din styrka så är jag mer än nöjd! Man kan ju aldrig veta vad som händer i livet, men det gäller ju att leva här och nu, vilket du gör. Så finns vi alltid här för dig och för varandra! Saknar dig såklart och tänker på dig dagligen men jag unnar verkligen dig detta äventyr! Tiden går ju fort och snart ses vi igen! Shit 2 månader har snart gått ju 🙊 fortsätt vara den grymma person du är. Lyckost alla i defiance som får lära känna dig! 🙏 älskar dig! ❤️❤️❤️❤️

Svar: Svarar på frågorna i ett inlägg!
❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Cassandra von Rosen

#3 - - Världens bästa Pappa. :

Jag älskar dig ända in i evigheten. Jag tycker att du gör så bra val att inget kan vara bättre.
Säger som DU lärt mig:
If you believe you are half way there.
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Svar: ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Cassandra von Rosen

#4 - - Matilda:

Älskade Cas! Saknar dig såklart varje dag och längtar så efter nästa sommar när vi ses igen! Tiden kommer gå fort och eftersom vi är så starka tillsammans vet jag att vi kommer att fixa detta. Du är stark och modig! Älskar dig!

Svar: ❤️
Cassandra von Rosen

Upp