Nej

Jag försöker andas lugnt och inte låta ångesten ta över men helvetes jävla skit. Jag vill ju stanna i Sverige. Jag vill stanna jag vill stanna jag vill s t a n n a. Igår tog mina hjärnspöken över och jag låg klarvaken och storbölandes till 4 på natten. Då bestämde jag mig för att gå upp och krypa ner bredvid mamma. DET GÖR SÅ JÄVLA ONT. Ni fattar inte. Lämna mamma, pappa, Amanda, Matilda och Miranda IGEN och nu måste jag också lämna Amandas lilla bebbe. Jag klarar det inte. Jag kan inte ens andas. Jag fixar det inte och säg inte att tiden går fort för jag vet att den gör det. Men tiden går så jävla långsamt när man drunknar i ångest. Det är inte kul. 
 
Jag önskar att jag var 7år igen och levde livets liv. Jag önskar att jag var 7år och vickade på tänderna, klädde mig i kjol med jeans under och sov i mammas säng varje natt. Jag vill spola tillbaka tiden och göra det igen. Det är inte kul att bli äldre. ''Don't grow up, it is a trap.''
 
Jag vill riva av mig håret och skrika rakt ut. DET GÖR ONT. 
 
...Och på samma gång väntar min kärlek på andra sidan Atlanten. Jag längtar så mycket efter att få träffa honom. Att äntligen få röra honom, krama och pussa på honom. Distansen dödar mig från båda håll.
I USA | |
#1 - - Satsa på dig själv:

Du kommer fixa det! Det blir lättare med tiden, jag lovar!
De finns kvar, Sverige finns kvar, du lämnar inte för evigt, det är inte förväl, det är På återseende!

Du måste leva Ditt liv, och jag önskar jag kunde ta dig fram tio år i tiden, eller bara fem och visa dig ett fantastiskt liv i USA med din älskling och dina härliga vänner i USA och dina föräldrar osm hälsar på, och ni som hälsar på i sverige.

När du blir äldre har du mer pengar kommer du kunna hälsa på så mycket oftare för då har du råd med flygbiljetterna.

Fundera på varför du har sådan separationsångest. Vad är du rädd för? De finns ju alltid här för dig. Det spelar ingen roll om det är så att du pluggar på annan ort i sverige eller är i USA, ni är alltid en familj och blir aldrig utanför eller exkluderad. Ni har skype.

Att du reser är ett kapitel i ditt liv, inte hela din bok.
Ge dig ro att nuta av tiden i USA och ta det som det kommer.
Jag följde hjärtat och valde kärleken och har aldrig ångrat mig.

Med egen stuga i sverige så åker vi hit som nu, på vintern, coh sommaren och när jag var i din ålder, jag var sjutton när vi träffades och nu är jag 34, trodde jag aldrig jag skulle klara av att bo så långt bort från min familj.
Men man skapar sitt egna liv och jag insåg att jag kan ha livet på två ställen!:) Och som vuxen är det ju inte ovanligt att man kanske jobbar på annan ort, man har mest tid att ses på semestrar, jul osv.
Och en fördel med att bo isär är att man får en massa släktingar och vänner som stannar lääänge!:)

Åk nu över och vara glad, du kommer ju tillbaka till sverige snart igen.
Och njut av din tid med pojkvännen. Ge inte upp "ditt" liv för attstanna hos familjen nör familjen egentligen aldrig lämnar dig, ni har alltid varandra, glöm inte det.

Kram kram

#2 - - Matilda:

Älskade Cas! Det smärtar mig att du mår dåligt! Tänk vad stark du måste vara för att klara av att säga hejdå två gånger. Men det är inte alltid man känner sig stark och då vill man bara få vara liten. Du kanske kan tänka att du redan har bestämt dig för att åka (alltså när du ens sökte till ef) och att du får lita på ditt forna jag. Sen har du redan klarat av hälften så du kan försöka föreställa dig att du är på väg nedför ett berg - ibland brant och läskigt men ofta pirrigt och roligt. Framförallt är det lättare att ta sig ner än upp. Och vi, hela familjen står nere vid berget och tar emot dig. Jag ska inte säga klyschan att "det går fort" men faktum är att det är inte långt kvar, det du känner att du kommer att "missa" här hemma är ingenting du inte kan ta igen när du kommer hem. Till skillnad från denna once in a lifetime du har i USA - ett år i Ohio, highschool, dina vänner, Hunter och din värdfamilj. Även om du känner dig svag och tvivlar ibland så vet jag att du är stark och modig. Passa på att njuta av den korta tiden som du har kvar i USA. Vi ses snart igen och då kommer jag fortsätta vara en klängig storasyster! 😊❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Jag älskar dig!

#3 - - Viveca:

Pussar o kramar finaste Cassie 💞❤️💞❤️

#4 - - Anna:

Hej min skatt, jag förstod att du led alla helvetes kval för att åka tillbaka. Tiden kommer gå fort och du kommer vara glad för din resa/äventyr resten av ditt liv. Vi alla älskar dig massor och vi finns alltid kvar här för dig. Jag vill att du ska åka och jag vill att du ska komma tillbaka. Hunter får flytta till Sverige, det är mycket bättre än att du flyttar till USA. Jag längtar till i maj när vi ska åka, jag är nervös för denna resa. Tror det blir min livs resa. Jag vet att de närmsta 4 månaderna kommer vara vidriga på jobbet, jag har aldrig i hela mitt liv haft så mycket att göra. Jag vill inte kasta in handduken, jag hoppas att det kommer kännas bättre snart. Krama Hunter och ha en härlig tid, tänk på prom och all kul du ska göra. Älskar dig så det värker, det var superhärligt att ha dig liggande i min säng❤️❤️❤️❤️❤️

Upp