You

It's 12 am and I can't sleep. My mind is on one thing, and one thing only, you. You you you. I may be thousands of miles away, but you are still always on my mind. Call me crazy but I think that I could spend a lifetime loving you. I met you and everything changed. I met you and you made my heart pound, my hands shake and my knees weak but you still made me calmer than anyone ever have made me feel. You are my person. I had to move 4200 miles to find you and that's the best thing I've ever done. 
 
Nothing makes me more sad than realizing that I have to leave you in 5 months. It is not fair that it is this hard to just be able to be with the one you love. And I think that it is hard for people who haven't seen us together to understand how close we actually are. You and I are meant to be. You started our journey together when you came to my house and asked me to hoco. 115 days ago, September 12th. I will be forever thankful that you asked me to homecoming because it was the beginning of something so big and meaningful. 
 
I don't want to leave you. I want us to be together and I just want to say screw you to all the people who don't believe in us. I just want to show them that we are going to make it. It will be hard but I promise babe, it will be worth it. I can't wait until you come to Sweden and I get to show you everything.
 
Distance echoes louder than any sound I’ve ever heard. But I've learned something beautiful from this and that's how far my heart can love. 
 
It's like you're screaming, and no one can hear. You almost feel ashamed, that someone could be that important that without them, you feel like nothing. No one will ever understand how much it hurts, you feel hopeless; like nothing can save you. 
 
 
 
 
I USA | |
#1 - - Amanda:

Wow vilken kärleksförklaring! Livet tar sina outgrundliga vägar. Det ska bli spännande att lära känna Hunter lite mer (om än på avstånd än så länge). Ses snart min fina! ❤️

#2 - - Alva Hägg:

Åååh, så glad för er skull <3 Även om jag inte känner er haha. Ha det så bra, kramar!

#3 - - Cajsa:

Ni är så fina!!

#4 - - Klara:

Hej!
Det är såå kul att du är tillbaka på bloggen, har varit in varenda dag och bara väntat på ett inlägg. Det är fantastiskt att höra att du och Hunter har de så bra tillsammans, ni är så fina båda två! Hoppas att du får en okej vecka i Sverige trots omständigheterna.. Kram

#5 - - Ellen:

Hej vill bara säga att din blogg är väldigt bra och ni är så fina tillsammans!
Kram ellen

#6 - - Elle:

Är man kära så går det!:) Jag var 17 när jag träffade min älskling, varit ihop på lpngdistans ett år, sen ihop på samma ställe sedan dess. I april firar vi sjutton år!!:)

#7 - - Sara:

Du lever en gång! Plugga klart hemma och åk över till killen!
När du r äldre och har jobb och ni fått ordning på allt kan du ju på ka till sverige två gånger per år, och din familj hälsa på, då kommer det kännas enklare. Då har ni ju erat egna hem också. :)
Sverige håller på att gå åt helvete, då är det bättre att ha det som semesterland!
Åker du hem en månad varje sommar hit och sen kanske 2 veckor runt jul så får du det bästa av två världar! :)

#8 - - A:

Jag känner inte dig utan kom bara in här av en slump, men läste ditt inlägg och kände mig bara tvungen att kommentera! Jag och min pojkvän blev tillsammans 1 månad innan han skulle iväg till USA i minst ett år, kanske två eller tre. Vi hade världens finaste tid tillsammans och gjorde det mesta av den, men när han åkte trodde jag att jag skulle gå sönder för att jag saknade honom så mycket. MEN! Vi smsade varje dag och pratade på skype minst en gång i veckan och pratade om allt som hände! Nu är han hemma igen och vi är fortfarande tillsammans! Självklart älskar jag att ha honom här, men nu såhär i efterhand är jag glad att vi hade det där året ifrån varandra, för man jobbar och man kämpar varje dag och man visar måste verkligen berätta hur mycket man älskar varandra, varje dag! Helt enkelt, ett långdistans förhållande suger, men det kan samtidigt vara helt underbart, och om man verkligen älskar varandra är det värt varenda minut man är ifrån varandra, för den dagen när man står där på flygplatsen och äntligen får se varandra...Det finns ingenting i hela världen som slår den känslan. Ingenting.

Njut av varandra och tiden ni har, tjafsa inte om onödiga saker och vet bara att om det är meant to be, så kommer det att bli!

Upp